Schacksnack

Internationelle mästaren John Bartolomew testar Magnus Carlsens grundläggande slutspelskunnande med några väl utvalda slutspel.

GM Daniel King går igenom slutet i det spännande armageddonpartiet Yu Yangyi-Caruana. Efter 4.08 uppkommer det ett bondeslutspel där Caruana gick fel och där kommentatorn Grischuk i ett senare skede gjorde en felbedömning av bondeslutspelet. Om du löser ställningsproblemet kan du klappa dig själv på axeln för då har du presterat bättre än världsstjärnorna Caruana och Grischuk.

Ett amerikanskt bokförlag som alltid ger ut schacklitteratur av allra högsta kvalitet är McFarland & Company, Inc., Publishers. I slutet av 2018 utgavs Kurt Richter – A Chess Biography författad av Alan McGowan. Boken är mycket prisvärd när man betänker vad man får i utbyte.

I förordet skriver författaren att boken kunde ha skrivits för 30 år sedan men att den hade sett väldigt annorlunda jämfört med den boken som gavs ut för några månader sedan. McGowan har nämligen varit i kontakt med sådana viktiga personer i Richters närhet som Rudolf  Teschner (1922-2006) och brodern Gerhard Richter (1903-1997). Motståndare som Richter mötte i sina partier har kontaktats och här nämns bland andra GM Erik Lundin (1904-1988). Schackhistoriker som Ken Whyld (1926-2003) och Edward Winter har han också kommunicerat med. Man förstår av att lösa förordet att det ligger ett enormt ambitiöst arbete bakom denna bok, ja ett livsprojekt.

Kurt Richter (1900-1969) levde under en extremt dramatisk tid i vår historia och fick genomleva sådana fasansfulla perioder som Första världskriget, ekonomiska depressionen och hyperinflationen, Nazismen, Andra världskriget, Kalla kriget och uppdelningen av Berlin. McGowans bok innehåller fotografier, levnadsskildringar, turneringstabeller, diagram och kommenterade partier och han lyckas därför framgångsrikt levandegöra en svunnen tid.

Nedanstående ställning är dock tagen ur en helt annan bok, nämligen Combinations – The Heart Of Chess av Irving Chernev. Frågan är om det är vit eller svart som vinner. Om du lyckas lösa problemet är du välkommen att posta ditt förslag i kommentarfältet ovan.

Richter – Amatör
Berlin, 193
[Engqvist/Chernev]

Svart vid draget

I slutspelet som uppstod mellan Timman och Lutz i Hoogovens 1995 fick svart chansen att använda sig av två försvarsmetoder med sitt ensamma torn mot torn och löpare. Dessa två metoder är döpta till Cochranes försvar respektive andraradsförsvaret och är nödvändiga att känna till och ha i ryggmärgen för att kunna spela optimalt med pjäs under i den så kallade eviga tidsnöden där man har maximalt 30 sekunder per drag.

För dig som tycker det går för snabbt att följa med i videoklippen och inte vill pausa stup i kvarten finns dessa slutspel lika utförligt presenterade i slutspelsdelen i min bok 300 most important chess positions. Du hittar de som nummer 261 och 262. De finns också med i e-postkursen som handlar om positionella idéer – De 300 viktigaste ställningarna -. Om du behärskar dessa slutspel kommer du att veta det viktigaste inom angrepp och försvar. Du kommer med andra ord att ha goda chanser att vinna om du har löparen och goda chanser att hålla remi om du inte har löparen.

Ett slutspel som elitspelare och professionella spelare har svårigheter med är Philidors berömda slutspel med torn och löpare mot torn från 1749. I nedanstående klipp presenteras metoder och minnesregler för detta så viktiga slutspel. Detta slutspel bör man ha i ryggmärgen både som angripare och försvarare eftersom betänketiden har krymt betänkligt i vår moderna tid som strävar efter snabba lösningar på sådant som kräver tid, kunnande och tålamod. Det är genant att se hur dagens aktiva spelare eller kommentatorer inte riktigt fixar detta slutspel när Philidor gjorde det för 270 år sedan. Vi hänvisar till fyra tidiga artiklar publicerade på Schacksnack med jämna mellanrum för fördjupning av detta måste-slutspel.

Veckans slutspel presenteras av Daniel King och kommer från den sista ronden av Europa-Cupen som avslutades igår. Carlen fick visa att slutspeltakterna sitter i inför VM-matchen mot Caruana 9 november. I ett klassiskt löpare- mot springarslutspel demonstrerar Carlsen de två grundläggande metoderna att hålla remi med springaren.

Superdraget 36…Ng8!! har den berömda Capablanca-planen i åtanke som innebär att att springaren ska täcka de vita fälten d5 och f5 med …Ne7 och f7-bonden det svarta fältet e5 efter …f6. Svidler spelade det smarta 37 Bd5 men hade ingenting att sätta emot då den andra metoden att hålla remi är att reducera bondematerialet efter 37…Ne7 38 Bxf7 Nf5+ följt av …Nxg3 med remi.

Hela partiet finns i sin helhet på chessbomb men tänk på att datorns bedömningar i slutspelet ibland är felaktiga eftersom det kräver kunskaper och bedömningsförmåga bortom datorns räknehorisont.

Daniel King analyserar hur Carlsen lyckades besegra Nakamura i ett remibetonat tornslutspel i den nyligen avslutade turneringen Sinquefield Cup. I de flesta tornslutspel, när man är på defensiven, är det ofta den rätta medicinen är att offra en eller två bönder för att aktivera tornet och kungen, och krydda med pattidéer.

Ett försummat slutspel i schacklitteraturen är när man har tre pjäser vardera. Daniel King går igenom ett sådant slutspel genom att demonstrera hur Fischer vann mot Gligoric i Siegen-olympiaden 1970 med de svarta pjäserna. Det man ska tänka på när man har två torn och en lätt pjäs vardera är när det är lämpligt att göra ett avbyte. Det mest dramatiska avbytet är att byta av den lätta pjäsen men då måste man ha koll på att försvararens remichanser inte ökar i det dubbla tornslutspelet som då uppstår. Fischer visar dock att det finns ytterligare en metod att använda, nämligen strategisk domination med hjälp av ett kvalitetsoffer.

För ca tre år sedan producerade en av världens bästa kommentatorer GM Yasser Seirawan en video om bondeslutspel. Dessa videor är inte så reguljära och söker man på svenska sökordet ”bondeslutspel” återfinns inte ett enda klipp. Indikerar detta att intresset för bondeslutspel är lågt i Sverige? Kanske, kanske inte, men oroväckande är det, eftersom det är välkänt att bondeslutspel är ett av de bästa sättet att inte bara lära sig varianträkning utan också hur man ska spela med kungen och bönderna på bästa sätt. I början av klippet säger Seirawan att bondeslutspel kan vara ”underbart komplicerade” så det ligger också en stor estetisk njutning i att lösa bondeslutspel. Varsågod till den förmodligen bästa videon om bondeslutspel på Youtube.

I följande studie av den ryske slutspelskompositören Alexej Nikolajevich Studenetskij (1912 – 1988) från 1939 kan vit vinna på ett häpnadsväckande sätt. Om du klarar av att hitta den snillrika lösningen får du gärna lägga in lösningen i kommentarfältet ovan.

Studenetskij, 1939

Vit drar och vinner