I det följande partiet spelar Bobby Fischer ut Ulf Andersson efter noter. Båda hör till schackgeniernas skara men Fischer stod på sin topp då han blev världsmästare två år senare och Andersson var i början av sin sagolika karriär i den absoluta världstoppen under många år på 80-talet och 90-talet.
Det var i ett tidningsparti för Expressen som Ulf fick äran att möta den karismatiske schacklegenden och partiet spelades i anslutning till Siegen-olympiaden som gick 6-24 september 1970. Partiet är intressant både ur kuriosasynpunkt och speltekniskt.
Robert James Fischer – Ulf Andersson [A01]
Siegen 1970
1.b3 Larsens öppning användes flitigt av Danmarks legendariske stormästare Bent Larsen men även av den svenske stormästaren Lars Karlsson som spelat den regelbundet sedan 1970-talet. 1…e5 Det aktivaste draget som har till syfte att förhindra löparens inflytande på kungsflygeln. 2.Bb2 Nc6 3.c4 Nu går spelet över till Engelskt. En mer följdriktig variant är 3.e3 följt av Bb5 för att sätta maximalt tryck mot e5-bonden. 3…Nf6 4.e3 Be7 En vanligare uppställning är 4…d5 5.cxd5 Nxd5 6.a3 Bd6 7.Qc2 0-0 8.Nf3 Qe7 eftersom svarts löpare har ett mer centralt inflytande på d6 jämfört med e7. 5.a3 Vit förbereder utvecklingen av damen till den starka rutan c2 så att den inte blir störd av ett springarhopp till b4. 5…0-0 6.Qc2 Re8 7.d3 Vit spelar en treradersuppställning med de vita pjäserna. Denna uppställning blev senare populär i Anderssons svarta partier. 7…Bf8 8.Nf3 a5 Svart förhindrar vit att expandera på damflygeln en gång för alla. Direkt 8…d5 9.cxd5 Nxd5 var dock fullt spelbart då 10.b4? hade kunnat bemötas med det typiska offret 10…Nd4!. En belysande variant för offrets farlighet är 11.exd4 exd4+ 12.Kd1 (12.Be2? förlorar efter 12…Nf4 13.Nxd4 Bg4! och om nu 14.f3 så 14…Nxg2+ och vits ställning faller samman som ett korthus.) 12…c5! Svart öppnar c-linjen och diagonalen e8-a4 för att angripa vits utsatta kung. En tänkbar variant är 13.bxc5 Bd7 14.Bxd4 Rc8 15.a4 (15.Nbd2? förlorar efter den taktiska finessen 15…Bxc5! 16.Bxc5 Ba4! 17.Nb3 (17.Qxa4 Nc3+) 17…Rxc5! 18.Qxc5 Bxb3+ 19.Kc1 b6 och svart får ett avgörande angrepp med sina fyra pjäser som kan angripa vits kung.) 15…Qa5 och alla svarts pjäser får liv efter det följande 16…Bxc5. 9.Be2 d5 10.cxd5 Nxd5 11.Nbd2 f6 12.0-0 Be6
13.Kh1!? Detta drag introducerar Fischers aggressiva flankplan som bygger på att avancera med g-bonden till g4. Idén kommer ursprungligen från Morphy. Fischer sägs ha studerat över 1000 schackböcker och bör ha varit bekant med denna idé. Inget nytt under solen alltså. Andra idéer var att fokusera på centrum och antingen expandera i centrum med 13.d4 exd4 14.Nxd4 Nxd4 15.Bxd4 eller bygga upp ställningen med 13.Rfd1. 13…Qd7 14.Rg1 Rad8 15.Ne4 Qf7 Detta är den rätta rutan för damen där den hjälper till att trycka mot akilleshälen b3. 16.g4!? g6 En onödig försvagning av fältet f6 och den långa svarta diagonalen. Logiskt var 16…Nb6 17.Nfd2 Bd5 för att exploatera vits försvagning på den långa vita diagonalen. 17.Rg3 Bg7 18.Rag1 Det här var inte det första partiet Fischer spelade denna angreppskonstellation utan det hade redan skett med ombytta färger i miniatyrpartiet Soruco-Fischer i Havannaolympiaden 1966. 18…Nb6 Svarts tryck mot b3-bonden kommer lite sent då vit, på grund av det svaga fältet c5, kan spelare aktivare i försvaret och störa svarts batteri på f7 och e6. 19.Nc5 Bc8 20.Nh4 Vits båda springare står nu mycket aktivare jämfört med ställningen som hade kunnat uppstå i det 16:e draget. Objektivt sett är ställningen ändå relativt jämn eftersom svarts ställning är solid. 20…Nd7? Inledningen till en förfelad manöver. 20…Kh8 var ett bra säkringsdrag för att undvika vad som sker i drag 22. 21.Ne4 Nf8
22.Nf5! Be6 22…gxf5 23.gxf5 Kh8 24.Rxg7 Qxg7 25.Rxg7 Kxg7 26.Ng3 leder till en klar materiell och positionell fördel som motsvarar så mycket som en lätt pjäs. 23.Nc5 Ne7? 23…Bc8 var segare men vits ställning slår ut i full blom efter 24.d4! och 25.Bc4. 24.Nxg7 Kxg7 25.g5 Nf5 26.Rf3! Fischer spelar otroligt fint med tornen i detta parti. Tidigare hade tornen funktionen att understödja offet på f5 men nu har f3-tornet flyttat över till f-linjen för att trycka på f6. 26…b6? 26…Bd5! 27.e4 b6 var ett bättre försvar för att undvika avbytet på e6. 27.gxf6+ Kh8 28.Nxe6 Rxe6 29.d4! Vit frigör c4 för sin vitfältslöpare. En annan idé var att manövrera löparen till h3 och trycka på f5-springaren. 29…exd4 30.Bc4 d3 31.Bxd3 Rxd3 Desperation! 32.Qxd3 Rd6 33.Qc4 Ne6
34.Be5 Fischer missade lite överraskande den estetiskt tilltalande avslutningen 34.Rxf5! gxf5 35.Rg7 Qf8 36.Qxe6! Rxe6 37.f7 och Rg8+ kan inte förhindras då 37…Qxg7 bemöts med 38.f8Q# eller 38.f8R#. 34…Rd8 35.h4 Nd6 36.Qg4 Nf8 37.h5 Ne8 38.e4 Rd2 39.Rh3 Tornet hade ingen funktion längre på f-linjen och byter till h-linjen där svarts kung är placerad. 39…Kg8 40.hxg6 Nxg6 41.f4 Det är noterbart att Fischer låter alla pjäserna jobba och även alla bönderna och kungen har en aktiv del i striden. 41…Kf8 42.Qg5 Nd6 43.Bxd6+ 1-0
Svart gav upp då vit står redo att marschera fram med f-bonden följt av genombrytning med de tunga pjäserna på g-linjen.
Senaste kommentarer