Schacksnack

GM Viktor Bologan är en flitig författare som producerar både schacklitteratur och schackdvd:er på regelbunden basis. Han har tidigare skrivit de uppmärksammade öppningsböckerna The Chebanenko Slav, The Rossolimo Sicilian och The Powerful Catalan. Denna gång heter hans senaste bok Bologan’s Black Weapons in the Open Games med undertiteln How to Play for a Win if White Avoids the Ruy Lopez utgiven på New In Chess 2014. Man måste säga att det är med en mycket bra tajming. Det är ingen tvekan om att en sådan här bok just nu står högt på agendan både för vit- och svartspelare med tanke på Berlinmuren – 1.e4 e5 2.Nf3 Nc6 3.Bb5 Nf6 – som blivit en i högsta grad problematisk öppning för vit i jakten på ett långvarigt initiativ. Praktiskt taget alla spelare av de tio bästa i världen har Berlinmuren på sin repertoar. Så sent som i London Chess Classic prövade Nakamura därför Evansgambit – 1.e4 e5 2.Nf3 Nc6 3.Bc4 Bc5 4.b4 – mot Anand men Anand lät sig inte överraskas. Han var väl förberedd och hade inga problem med denna – nuförtiden – lite udda öppning. Grundtanken med Bologans bok är att med hjälp av moderna datorer undersöka vilka gambitar som är värda att spela i våra dagar och vilka som enbart kan betraktas som bluff. Det originella med denna bok är att det presenteras två repertoarer på samma gång mot huvudvarianterna för att minimera kluriga preparationer när ens repertoar har blottställts i den officiella databasen. Det presenteras ett aggressivt system (= antagandet av gambitar) och ett system som bygger mer på sunt förnuft (= undvikandet av gambitar) så i realiteten är denna tjocka bok på 528 sidor två böcker! Ovanligt nog är också alla diagrammen i boken utifrån svarts perspektiv. Detta är ett perspektiv som har undvikits genom alla tider i alla schackböcker. Frågan varför man alltid ska utgå från vit är än idag en outgrundlig gåta. Detta indikerar att boken är tänkt för svartspelare som också titeln betonar men frågan blir ändå om vitspelarna i slutändan vågar vara utan denna bok. Öppningsböcker som adresserar svartspelare blir som en konsekvens också adresserade till vitspelare för hur ska man annars ha koll på sin motståndare i spelöppningen om man är en 1.e4-spelare?

I förordet berättar Bologan personligt om hur han  med hjälp av andra spelare blev bekant med det klassiska draget 1…e5. Bland andra hans gode vän GM Andrej Shchekachev gav honom det utmärkta rådet att besvara 1.e4 med 1…e5, 1.d4 med 1…d5 och 1.c4 med 1…c5. Det är inte för inte som Bologan räknas till en av världens bästa författare när det gäller att skriva om spelöppningsteori för som många andra glömmer han inte bort det viktiga historiska perspektivet. Han nämner att genom att studera draget 1…e5 så kommer man också att lära sig schackhistorien. Vi kommer att lära oss hur Greco angrep, varför Polerios motspelsattack fortfarande är spelbar, varför Philidor är tidlös, var Staunton hade fel, Morphys metoder i det öppna spelet, när man kan ta en bonde i Steinitz stil eller offra som Tjigorin. Det är alltså inte enbart en repertoarbok utan också en bok som går tillbaka flera hundra år i tiden för att vi ska få en djupare förståelse om dagens komplicerade varianter med en tydlig röd tråd att hålla sig till. Inte nog med att Bologan är pedagogisk i och med det historika perspektivet, han talar också om vilka varianter (och fällor!) du måste kunna om du inte har tid att läsa igenom hela kapitlet. En annan pedagogisk styrka med boken är att det är lätt att bli bortdribblad med de stora möjligheter till dragomkastningar som de öppna spelen erbjuder och detta vill Bologan också hjälpa oss med. Mitt i allt detta serverar Bologan oss även de strategiska idéerna som ligger till grund för de berörda varianterna med hjälp av tydliga diagram. Allt detta är naturligtvis en guldgruva för den praktiska spelaren och man kan inte annat än lida med de spelarna som inte har tillgång till denna supermoderna och insiktsfulla bok om de öppna spelen. Det här kan vara världens just nu bästa spelöppningsbok.

Allt som man bör veta om 1.e4 e5 inom titelns ramar finns i denna bok. Till och med Nakamuras angrepp 2.Qh5 täcks upp på ett tillfredsställande sätt i kapitel 1 som tar upp ovanliga varianter i det andra draget.

Nakamuras angrepp – Analyser av Bologan [C20]
2014

1.e4 e5 2.Qh5

Hur bemöter svart Nakamuras angrepp?

2…Nc6 3.Bc4 g6 4.Qf3 Nf6 5.Ne2 Det envisa 5.Qb3?! tillåter 5…Nd4 6.Qc3 (6.Bxf7+ Ke7 7.Qc4 b5! Averbach.) 6…d5!? 7.Bxd5 Nxd5 8.exd5 Bf5 9.d3?? Bb4 och svart vinner. 5…Bg7 6.Nbc3 Efter 6.d3 kan svart välja mellan 6…Na5 och 6…d5 7.exd5 Nb4 8.Bb3 Nbxd5 9.Bxd5 6…d6 7.d3 7.a3 besvaras med centraliseringen 7…Nd4.

Vad är den svaga punkten i vits läger?

7…Nb4!? I början av partiet är alla bönderna garderade. Men under utvecklingen av vissa pjäser förlorar en del bönder sin gardering, de blir så att säga föräldralösa. Sådana föräldralösa bönder som den här på c2 kan bli ett mål för ett angrepp. 8.Bb3 Be6 9.0-0 Bxb3 10.cxb3 Bra. Bondestrukturen är inte längre balanserad och ställningen är i dynamisk balans. Fortsättningsvis kan svart spela 10…Nd7!? följt av …Nc5. Bologan imponerar med sina analyser och kommentarer! Det är alltså bonden på c2 som är akilleshälen i vits ställning efter 2.Qh5 vilket också märks i de flesta av varianterna som tar form efter 2…Nc6.

Här kan läsarna ta del av en annan mycket positiv recension i engelsk språkdräkt.