Schacksnack

Recension av A Psychobiography Of Bobby Fischer, av IM Thomas Engqvist

En psykologiprofessor har analyserat Bobby Fischers psyke och kommit fram till en diagnos av vilken psykologisk avvikelse han hade. Även den tidigare amerikanske ”världsmästaren” Morphy analyseras.

Dr. Joseph Ponterotto, professor i psykologi, har under perioden 2008-2012 skrivit A Psychobiography of Bobby Fischer – Understanding the Genius, Mystery, and Psychological Decline of a World Chess Champion. Den gavs ut förra året på det amerikanska psykologiförlaget Charles C Thomas Publisher, Ltd.

En liknande kortare bok i denna genre, fast med tyngdpunkten på psykoanalys, är Reuben Fines berömda The Psychology of the Chess Player (1956, 1967) som analyserar både de inofficiella och officiella världsmästarnas psyke från Staunton till Botvinnik.

Ponterotto har i den här unika och genomarbetade boken använt sig av vetenskapliga principer från sin disciplin och därigenom skapat en originell och gedigen bok som främst appellerar till psykologiintresserade och schackspelare fascinerade av Fischers psyke. Även schackspelare i allmänhet som är intresserade av eventuella kopplingar mellan psykologisk diagnos och ett starkt schackintresse kan ha stort utbyte.

Författaren var 14 år när han själv inspirerades av VM-matchen Fischer-Spasskij i Reykjavik 1972 och började då spela schack i en schackklubb i Bronx. Schackintresset hölls inte i liv hela tiden men 1992 tog det ny fart när Fischer utmanade Spasskij igen. I januari 2008, samma vecka som Fischer avled, påbörjades boken om Fischers inre psykologi att ta form. Ponterotto har till sin ovärderliga hjälp bl.a. haft personlig kontakt med tre nyckelpersoner för att få fram uppgifter om Fischers liv och psyke. Dessa var Dr. Frank Brady, författare till Bobby Fischer Profile of a Prodigy (1965, 1973) och Endgame (2011), Russell Targ, d.v.s Fischers systers (Joan) man samt journalistteamet Clea Benson och Peter Nicholas.

Det är ingen tvekan om att Ponterotto känns som rätt man för denna bok. Boken är balanserat och objektivt skriven och håller en lagom akademisk nivå utan att vara torftig, tråkig eller svår. I efterordet skriver han att han har varit noga med att visa hänsyn och respekt för Fischer-familjen. Författaren upprepar flera gånger att hans psykologiska diagnoser endast är hypoteser, bl.a. av den enkla anledningen att Pontoretto aldrig fick möjlighet att träffa Fischer på nära håll.

Det finns heller inga övriga psykologiska rapporter att tillgå eftersom Fischer inte konsulterade någon psykolog och det kan i slutändan endast handla om sannolikheter huruvida de hypotetiska diagnoserna är sanna eller falska. Trots att boken laborerar med hypoteser är den ändå läsvärd eftersom man får ett unikt perspektiv på Fischer som aldrig tidigare behandlats utförligt i Fischer-litteraturen. Utan att gå in på alla detaljer om Fischer diagnos så kan det i alla fall berättas att författarens hypotetiska slutsats var att Fischer hade en paranoid störning. På engelska kallas diagnosen PPD som betyder Paranoid Personality Disorder. Det som är kännetecknen för PPD är att minst fyra av sju symptomanhopningar (symptom clusters) ska vara inkluderade och Fischer hade sex av dessa. För läsare som vill veta hur dessa symptomanhopningar definieras hänvisas till den amerikanska boken. Det är ett riskabelt projekt att översätta psykologiska fackord till en motsvarande svenska om man inte är utbildad psykolog. Förutom diagnosen PPD menar författaren att Fischer led av vanföreställningar (Delusional Disorder) som t.ex. att judar ville mörda honom. Detta måste också tas med i den samlade sjukdomsbilden.
Andra aspekter som gör boken intressant är jämförelsen med Morphy där både likheter och olikheter lyfts fram i tabellform. Även Morphys psyke och liv gås igenom i detalj på ett 20-tal sidor. I förbigående nämns också ett antal andra schackspelare, både historiska och moderna som haft svåra psykologiska diagnoser som i några fall har lett till självmord. Ytterligare en undersökning Pontoretto gör är att få bekräftat om schackspelare är överrepresenterade jämfört med andra yrkesgrupper vad gäller mentala diagnoser som schizofreni av den paranoida typen , Aspergers syndrom eller paranoid personlighetsstörning. Här ska jag dock inte avslöja vad han kom fram till utan istället rekommenderar jag att ni skaffar er denna högintressanta psykobiografi innan den tar slut på förlaget. Den är inte billig men väl värd sina pengar om man hör till ovannämnda målgrupper.