Schacksnack

GM Daniel King analyserar partiet Fischer-Ibrahimoglu, från Siegen-olympiaden 1970. Det är ett tekniskt mästerverk som visar hur man spelar med löparparet i en symmetrisk ställning och därmed fortsätter i en tradition som utgår från Steinitz modellpartier med samma tema. Partiet visar först dominans på de vita fälten och sedan är det de svarta fälten det handlar om. Det mest häpnadsväckande för många angreppsspelare är att Fischer lämnade f2-bonden hemma för att undvika att försvaga kungsställningen. Partiet visar att Fischer hör hemma i samma kategori av strategiska spelare som Capablanca och Andersson. För dessa spelare är f-bonden untouchable. Det är nyckelrutorna som är det viktiga, inte spekulativa angrepp.