Schacksnack

De flesta anser att Bronsteins turneringsbok från 1953 är världens bästa turneringsbok men nu har det kommit ut ytterligare en oumbärlig turneringsbok i engelsk översättning som definitivt kan konkurrera med Bronsteins. Den vi syftar på är Keres bok om VM-turneringen 1948. Vad menar man då med att en turneringsbok håller hög klass? Den perfekta turneringsboken är den som ger en ökad spelstyrka när man spelar igenom partierna. Den bör alltså vara pedagogisk. Det var Bronsteins och det är Keres. Enligt mina egna erfarenheter insåg jag exempelvis värdet av damcentralisering när jag kom i kontakt med Bronsteins klassiker. Det han förmedlar finns inte i någon annan bok. Jag tog så starka intryck av hans idéer att jag till och med lyckades stänga in min dam i ett parti mot Peter Backe i SM i Lindesberg 1993. Jag lyckades sedan upprepa denna ”omöjliga” bedrift i ett parti mot Bengt Lindberg i en weekendturnering i Västerås.

Keres förmedlar bland annat implicit hur man spelar korrekt med tornen. Naturligtvis förmedlar dessa stora spelare/författare många andra insiktsfulla och pedagogiska kommentarer och därför är det generella budskapet att den ambitiöse spelaren bör spela igenom alla partierna, i lagom takt, samtidigt som kommentarerna assimileras. Det kan vara förnuftigt att stryka under de lärorika kommentarerna för att motverka de förrädiska glömskekurvorna. Sedan kan man efter att ha läst ut boken fokusera på understrykningarna. Eftersom ingen bok är skräddarsydd kan man själv göra den det med genomtänkta markeringar, marginalanteckningar eller understrykningar. Det är fel, som många gör, att tänka att man inte ska anteckna i en bok eftersom det innebär att den blir begagnad, men faktum är att denna metod är det bekvämaste sättet att bli en bättre schackspelare. Inte nog med att man blir bättre schackspelare av att läsa boken; man tar också till sig den tidens sätt att spela schack, eftersom det uppstår ett naturligt möte mellan generationerna. Slutligen finns det också en underhållande aspekt att ta del av denna bok och som i slutändan gör schackträningen riktigt rolig. Vem kan avhålla sig från en sådan, i det närmaste, perfekt bok?

Det primära syftet med denna turnering var att få fram en ny världsmästare, eftersom Aljechin tragiskt avlidit som världsmästare 1946. VM-turneringen spelades två år efter och den Kungsindiska och Sicilianska revolutionen hade alltså ännu inte trätt i kraft. Är det sådana partier man är intresserad av är det främst Zürich International Chess Tournament, 1953 som bör studeras för att få bakgrunden och en ökad förståelse för dessa komplicerade system. I turneringsboken av Keres finns det bara ett Kungsindiskt och ett Sicilianskt parti. Den dominerande spelöppningen är Spanskt parti. Det är alltså en utmärkt bok för e4-spelare och för svartspelare som spelar klassiskt. Keres kommentarer är utomordentligt pedagogiska även i spelöppningen med många berikande textkommentarer. Här kommer den gula märkpennan att ta slut många gånger för den som inte är alltför bevandrad i de öppna spelen eller som vill byta till ett solitt system. Den näst mest populära spelöppningen är Grünfeld så här finns det att ta av även för den aggressive dynamiske svartspelaren á la Grandelius.

Den person vi kan uttrycka vår tacksamhet till är Jan Verendel. Det är han som skapat de ideala förutsättningarna så att man äntligen (bättre sent än aldrig!) kan läsa boken i engelsk språkdräkt. Boken är utgiven på hans eget förlag Verendel Publishing. Han har lagt ner mycket möda på boken under flera års tid och blev väldigt glad att den lyckades bli utgiven det magiska årtalet 2016, alltså det år då Keres skulle ha fyllt 100 år.

Verendel fick idén att översätta boken när han fick höra att Kasparov och Gelfand hade nämnt denna bok som en av de allra bästa. Faktum är att Kasparov till och med hävdade att detta är en av de tre allra bästa böckerna i hela världslitteraturen. Vilka är de andra två? My system och ?. Är det någonting som Kasparov är känd för för de initierade är det att han inte strör beröm omkring sig i onödan. Verendel insåg lyckligtvis att denna klassiker blivit totalt bortglömd då den bara fanns tillgänglig på ryska eller estniska. Han lyckades få tag på boken på ett antikvariat i Estland och översatte den sedan från estniska under fritidstimmarna och det tog fyra år. Där ingick även andra sysslor som att kontakta Keres familj för att köpa rättigheterna. GM John Shaw kontaktades och blev språkgranskare, liksom IM Ari Ziegler, ansvarig för layout och internationell distribution. Boken sålde i ca 600 exemplar den första månaden och det talar för att boken kommer att bli en stor succé under 2017. Boken går att köpa hos Schackkompaniet för 300 kr vilket förstås är en spottstyver i sammanhanget. Det finns i skrivande stund 32 exemplar så passa på innan det är försent. Jag vet av egna erfarenheter att riktigt bra schacklitteratur tar slut alldeles för fort och sedan blir man hänvisad till schackauktionerna där man konkurrerar med schacksamlare som trissar upp priserna så att de blir ännu dyrare än ursprungspriset. Den är inbunden med ett digert innehåll utspridda på över 500 sidor. Det är en utmärkt bok att ha bredvid schackbrädan i arbetsrummet och man kan unna sig att spela igenom ett parti fem dagar i veckan. Det skulle bara ta tio veckor att gå igenom tegelstenen då den innehåller 50 mycket välkommenterade partier mellan giganterna Botvinnik, Euwe, Frirond, Keres, Smyslov och Reshevskij. Varje cykel innehåller fem ronder med 10 partier och herr Frirond skär givetvis ner antalet partier men detta gav ju å andra sidan en välbehövlig fridag till spelarna för att skapa bästa möjliga kvalitetsschack. Det behövdes alltså inga snabbremier som i våra dagar med dubbelronder och pressade tidsscheman.

Den schackspelare eller schackälskare som missar denna bok gör ett misstag som han eller hon förmodligen kommer att få ångra i resten av sitt schackliga liv. Här kommer ett litet smakprov för de som funderar på att inte köpa boken för att visa vad potentiella icke-köpare går miste om.

Mikhail Botvinnik – Max Euwe
World Chess Championship (4), 04.03.1948
[Keres]

Hur fortsätter vit?

12.Rae1 White places his rooks in attacking positions, where they will later support the advance of the e- and f-pawns. For this reason, it is clear that the queen’s rook had to be played to e1, and not the king’s rook, which will later be needed on the f-file. (en typisk pedagogisk kommentar som boken kryllar av! red. anm.) Although White achieves splendid success with the text-manoeuvre, it is still not the strongest continuation and, on the contrary, gives Black the chance to equalize the position completely. It is apparent that Black’s main strategic plan is the …e5-e4 advance, as the …exd4 exchange would open up the e-file and give White a clear advantage. This advance is however not possible at the moment due to the simple reply Nxe4, as Black’s bishop on a5 is unprotected. Therefore one could expect Black to move the a5-bishop, most naturally to the c7-square. White had to thwart this, and it was possible with the positionally useful retreat 12.Ba2!. Now 12…Bc7 is no longer possible due to the reply 13.Nb5 , and secondly Black has to consider the threat of 13.Nd5 . If for example 12…Bb6, then 13.Rae1! and Black has run out of reasonable moves. It seems that White could have maintained an opening advantage with 12.Ba2!, but the edge gradually vanishes after the hasty text-move.