Första gången jag hörde talas om Cor van Wijgerdens steg-för-steg metod för nybörjare var när jag bläddrade igenom The Chess Instructor 2009 – The New in Chess Compendium for Chess Teachers, Coaches and Parents sammanställd av Jeroen Bosch och Steve Giddins (New in Chess 2008). Wijgerdens steg-för-steg metod ägnas hela 18 sidor i denna bok på ca 200 sidor, späckad med träningsmetoder och artiklar att låta sig inspireras av och toppcoacher att ha som föredömen för schacktränare, coacher eller föräldrar.
Den holländska schackvärlden har ett oerhört gott nationellt och internationellt rykte när det gäller att lära ut schack. Det hela började med Max Euwe och alla hans instruktiva böcker på olika nivåer. Sedan har vi förlaget New in Chess med alla sina utgivningar av årsböcker, tidskrifter och litteratur och sist men inte minst Jan Timmans instruktiva böcker. Alla i Holland känner till Cor van Wijgerden och Rob Brunias utvecklande av steg-för-steg metoden, eller ”Stappenmethode” som den kallas på det holländska språket. Denna metod har etablerats som den officiella i det holländska schackförbundet och även blivit översatt till flera andra språk. Nu har glädjande nog denna internationellt populära metod också fått spridning till det lilla schacklandet Sverige. Det är den Täby-baserade schackklubben Trojanska Hästen som tagit initiativet till detta projekt och 2014 gavs den första upplagan ut av Lär dig schack – Steg 1, se bilden till vänster. Översättarna av texten är Fredrik Ljungheimer och Joel Sjöstrand och illustrationerna som ackompanjerar schackdiagrammen är tecknade av Rupert van der Linden. Under 2015 gavs flera av de efterföljande skrifterna ut. Steg 1 extra, Steg 1 plus ända fram till Steg 3 plus vilket ger sammanlagt nio häften med exakt lika antal sidor, nämligen 56. Det enda som skiljer häftena åt är färgerna – vit, gul och ljusrosa- och så nivån förstås som är progressiv från det första häftet till det sista. Denna serie av nio kompendium avslutas sedan med ytterligare två som heter Framsteg 1 och Framsteg 2 så det innebär att den kompletta steg-för-steg kursen på svenska innehåller 11 häften att målmedvetet arbeta sig igenom för medhjälparen och nybörjaren i schack.
Vem är då Cor van Wijgerden (1950-)? Han hör till samma generation som den legendariske stormästaren Jan Timman och är Internationell Mästare sedan en lång tid tillbaka. Han räknades till en av Hollands tio bästa spelare under sina aktiva år som tävlingsspelare. Han har dock aldrig varit intresserad av någon professionell karriär och blev anställd av det holländska schackförbundet 500 timmar om året som nationell coach 1981. Detta, inte så omfattande arbete, innebar att han var tvungen att ge sina adepter många hemarbeten. Genom åren har han arbetat med många talangfulla spelare som sedan blivit stormästare.
Det råder alltså ingen tvekan om att Wijgerden är rätt person för den här typen av pedagogiskt arbete, att lära sig sakta men säkert i repetitiva övningar, för att eleven därmed ska kunna tillägna sig en god grund att stå på inför resten av sin schackliga karriär. Anledningen till att inte bara Wijgerden är inblandad i projektet är att han behövde någon som bistod honom när det gällde schack på en elementär nivå. Valet föll på Rob Brunias (1947-2005) som var välutbildad och erfaren inom det här området och det visade sig sedermera att han var den ideale partnern. Wijgerden räknar det faktiskt som ett av de tre bästa livsval han gjort att välja just honom för ett samarbete med steg-för-steg metoden.
Dessa häften är tänkta för barn som är nybörjare i schack (upp till ca 1500 enligt översättaren Joel Sjöstrand) och coachen måste vara medveten om att barn förhåller sig på ett helt annat sätt till schack än vuxna, strukturellt tänkande individer. Ett roligt exempel som Wijgerden nämner är om en flicka med bönder på d3, e3 och f4 som just har spelat c2-c4 och stolt säger: ”Jag har byggt en båt”. Olyckligtvis brydde sig inte motståndaren om detta utan spelade …Txe3 ackompanjerat med orden: ”Nu sjunker din båt”. Med andra ord så bryr sig barn inte om att kolla om en pjäs är hotad eller försvarad. De bryr sig om andra saker som sin favoritpjäs, hur många pjäser som tagits eller vem som tagit flest pjäser och så vidare.
Projektet med steg-för-steg metoden började 1987. Det gick dock snabbt eftersom både Wijgerden och Brunias hade mycket träningsmaterial sedan tidigare. Under det första året gjordes materialet för de fyra första stegen så det efterföljande året, 1988, publicerades manualen för steg 1. Två år senare, 1990, blev materialet för steg 5 publicerat. Det följande året slutade samarbetet mellan dessa båda eftersom Brunias professionella plikter blev för tunga. Det var synd menar Wijgerden men dock ingen katastrof eftersom kärnan i metoden redan blivit uppfunnen. I slutet av 2004 bad Brunias om att få återuppta samarbetet men tragiskt nog satte livet krokben då Brunias dog av en hjärnblödning så ett nytt samarbete kom aldrig till stånd.
Hur är upplägget i dessa träningsmanualer? Inom alla stegen får eleven lära sig alla aspekter av schack såsom taktik, strategi, öppningar, mittspel och slutspel. I stora drag kan man säga att steg 1 tar upp reglerna och grundläggande förmågor som man måste behärska. Steg 2 fortsätter med tvådragskombinationer och principer för öppningsspelet. Steg 3 fortsätter ytterligare med tvådragskombinationer, elementära positionella principer, det vill säga småskaliga strategiska operationer, och grundläggande slutspel. Steg 4-6 slutligen är ännu inte översatta till svenska men i dessa manualer får man lösa tredragskombinationer, lära sig kungsangrepp samt strategier i öppningen, mittspelet och slutspelet.
Wijgerden påpekar vidare att materialet är gjort för de holländska förutsättningarna vilket innebär att man oftast har en separat klubb för barn i anslutning till den ordinarie klubben samt att det finns skolor där man lär barnen att spela schack från grunden. Det är dock ingen tvekan om att Trojanska Hästen som satsar hårt på juniorverksamhet har de rätta förutsättningarna, liksom flera andra klubbar i Sverige och så har vi ju Schackfyran. Enligt Sjöstrand använder redan de bästa knatte- och miniorklubbarna i Stockholm Stegen som metod: Kristallen, Wasa, Mälaröarna och Järfälla. I resten av landet är det Västerås som använt materialet längst, men i övrigt är materialet förmodligen ganska okänt. Det är nog ganska klart att om Sverige ska kunna konkurrera med andra länders juniorsatsningar i Europa och U.S.A. så bör nog även Sverige satsa på dessa oöverträffade manualer.
Ett nedslag från Steg 3 plus med temat Miniaplaner – Förbättra bondestrukturer:
Miniplaner – Förbättra bondestrukturen
Lär dig schack – Steg 3 plus
[Cor van Wijgerden]
Vit vid draget
Dubbelbönder är inte så starka, därför är det ofta en bra plan att sära på dem. I den här ställningen har vit det starka 1.La3 i åtanke. Svart kan då inte förhindra tornbytet (1…Tc7? 2.Te8+) och måste slå på e3. 1…Txe3 Efter 2.fxe3 är de vita bönderna förbundna igen. Dessutom har vit bättre kontroll på fältet f4.
Aktuell information hittar du på www.stegforsteg.eu där det utlovas mängdrabatt till klubbar och i så fall kontaktar man info@stegforsteg.eu
Här finns en annan recension om steg-för-steg metoden på amerikanska.
Laddar ...
3 maj 2015 klockan 22:05
Jag vill citera en person anonymt som sa: ”De är säkert inte bättre än något annat material men nu är detta nytt och de har skrivit om det och då ska alla ha det”. Efter att ha tagit del av häftena skulle jag vilja hålla med det tillägget att der steppenmetode är väldigt omfattande och som någon sa, jag tror det var recensenten i senaste TfS ”Jag undrar hur många som orkar sig igenom materialet”.
Sen kan man ju undra varför materialet prompt skall vara i pappersformat när det nu finns i digitalt format hos Shredder Chess. http://www.shredderchess.com/chess-software/chess-tutor.html
5 maj 2015 klockan 09:12
Västerås Schackklubb använder materialet sedan några år tillbaka och äntligen har vi fått struktur på juniorträningarna – lite mål och mening med tränandet helt enkelt! Tränaren behöver inte uppfinna hjulet gång på gång. De otaliga ställningarna i häftena håller genomgående mycket hög kvalitet och lotsar juniorerna (om man fortsätter upp till nivå 6) upp till ca 2000 i rating. Det är det bästa juniormaterialet som finns just nu.
Med det sagt måste man ha i åtanke att det inte passar alla juniorer att sitta och lösa problem på löpande band. Många tycker att det är kul, men en del tycker att det är rena döden och vill hellre spela. Teori och praktik måste alltid gå hand i hand!
Sveriges Schackförbund håller just nu på och tar fram ett eget träningsmaterial som delvis är inspirerat av det holländska.
Chess Tutor, som nämns ovan, är inte samma sak som Stappenmethode. Dock är även det ett mycket bra material för den som tycker om att lösa uppgifter vid datorskärmen.
5 maj 2015 klockan 11:42
Chess Tutor har allt material från der Steppenmetode så jag kan inte förstå hur du kan säga ”Chess Tutor är inte samma sak som Steppenmetode”?? … Är det något negativt att det i Chess Tutor även finns material från Tasc Chess Tutor?
Naturligtvis är det bra att inte behöva uppfinna hjulet varje gång men denna devis verkar inte gälla inom Sveriges SF där man gladeligen avsätter resurser för att uppfinna gamla hjul och läsarna borde kanske ställa sig frågan varför?
Nu menar inte jag att man skall åka till Ryssland och jaga gamla schackböcker, den tiden är förbi, och det finns mycket böcker och schack på nätet som till den största delen är alldeles gratis så varför inte använda dessa istället för att plöja ned en massa resurser eller köpa häften till dyr penning. Men det är kanske det sistnämnda som är problemet d.v.s. att det i de flestas ögon måste kosta pengar annars är det inte värt något och kapitalisten skrattar hela vägen till banken…
5 maj 2015 klockan 19:53
Det är, åtminstone i huvudsak, _inte_ samma ställningar i Stappenmethode och Chess Tutor …
Jag vet inte riktigt vad du menar med resten av ditt inlägg. Vad är det för gamla hjul som SSF ska uppfinna och vad är det för dyra häften du tror att SSF ska köpa? En av poängerna med att ta fram ett eget träningsmaterial är just att det blir billigare. Och tar man fram ett eget träningsmaterial kan man även förbättra där man ser brister.
”det finns mycket böcker och schack på nätet som till den största delen är alldeles gratis så varför inte använda dessa istället för att plöja ned en massa resurser eller köpa häften till dyr penning”
Eh? Jag vet inte var jag ska börja … 🙂
6 maj 2015 klockan 17:21
FEL
Det är, åtminstone i huvudsak, _inte_ samma ställningar i Stappenmethode och Chess Tutor …
A=Andre Nilsson
K=Kirunasvenskarna
A: Sveriges Schackförbund håller just nu på och tar fram ett eget träningsmaterial som delvis är inspirerat av det holländska.
K: Det finns mycket böcker och schack på nätet som till den största delen är alldeles gratis så varför inte använda dessa istället för att plöja ned en massa resurser eller köpa häften till dyr penning?
A: Vad är det för gamla hjul som SSF ska uppfinna?
K: Sveriges Schackförbund håller just nu på och tar fram ett eget träningsmaterial som delvis är inspirerat av det holländska. Varför känns alltihop som ett cirkelresonemang?
A: En av poängerna med att ta fram ett eget träningsmaterial är just att det blir billigare.
K: Men vi har ju redan material som till största delen är alldeles gratis och då även äldre material som SSF tagit fram tidigare så det blir ju inte billigare snarare dyrare?
A: Jo, men tar man fram ett eget träningsmaterial kan man även förbättra där man ser brister.
K: Och vilka är då bristerna? Att tidigare material har lärt ut schack och matt, spelets mål i ett tidigt skede och man nu hellre vill göra som i Steppenmetode och inte lära ut detta tidigt. Var det kanske det som var det dåliga med Chess Tutor d.v.s. att det fanns exempel som visade spelets mål, schackmatt och inte den förhärskande meningen att ”om man har 5 poäng mer än motståndaren då tiden tar slut har man vunnit”.
* http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6151915
Den som vill veta mer om Kirunasvenskarnas kollar in denna:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/537025?programid=2519
6 maj 2015 klockan 20:10
Vad har du fått det ifrån att SSF inte skulle vilja lära ut schack och matt tidigt? Du kommer med påståenden tagna ur luften och börjar argumentera utifrån dem som om de vore sanna. Efter detta inlägg blir det streck i debatten från mig. Och du lovade väl för någon månad sedan att du skulle sluta skriva här? 😉
Stappenmethode lär visst ut matt tidigt. Men en sak de av någon anledning väljer att inte gå igenom grundligt är matt med två torn. Det är en miss tycker jag.
6 maj 2015 klockan 22:16
Jag har lovat att inte debattera här mer, men jag följer hyggligt och denna debatt var intressant att följa. Hoppas jag inte bryter mot mitt löfte när jag uttrycker stort djup och beundran när täckelset föll även för mig om den underliga synonymen ”Kirunasvenskarna”. Jag kände till detta historiskt, men förstod inte förrän nu då avslöjandet skedde.
Mästerligt!!
7 maj 2015 klockan 00:18
Jag har inte påstått att SSF inte vill lära ut schack matt på ett tidigt stadium. Men man undrar ju eftersom Stappenmetodhe inte lär ut schack och matt på ett tidigt stadium och är det materialet SSF säger sig vilja ha som grund för sitt nya material. Är det därför någon idé att jag visar för er hur Stappenmethode medvetet har valt att inte tidigt lära ut schack och matt? Den som har häftena kan med egna ögon se att det inte sker tidigt utan först efter 25 sidor och 233 övningar, en evighet för ett barn, innan schack mat introduceras. Och anledningen till att de valt denna filosofi är att de har sett att långa invecklade metoder inte är ett tänkande som är utvecklat hos barn utan att det som behövs är här och nu, av typen ”slå en pjäs”, ”fly till en ohotad ruta” etc. Så när väl matt skall läras ut visar de matt bilder, istället för metoder att göra matt med olika pjäsuppsättningar, så som trappstegsmatten med två torn, och det är nog den rätta vägen för barn att skippa dessa metoder och gå rakt på matt bilden med frågor som – Är detta matt? Kan vit flytta ur matten? Markera de rutor tornet skall stå på för att det skall bli matt på sista raden etc.
”The Stappenmethode differs fundamentally from other teaching methods. For example, at the start delivering checkmate plays no part.”
http://www.shredderchess.com/chess-info/features/chess-tutor-information.html
Jag ställer mig frågan varför man blir så arg och upplever all kritik som nästan den vore terrorism? Men det är klart själv skulle jag gentemot SSF kalla mig freedom fighter just p.g.a. denna nedlåtande attityd.
7 maj 2015 klockan 05:26
Intressant länk du skickade om Chess Tutor. Det står bland annat att
”None of the chess positions and the practice exercises in the program have yet been published, meaning that even those who know the Stappenmethode will be able to discover much that is new to them.”
Men du hävdar alltså fortfarande bestämt att ”Chess Tutor har allt material från der Steppenmetode”?
14 mars 2022 klockan 15:35
Jag har försökt att följa med i debatten ovan men det är inte helt enkelt. Det jag dock inte förstår är att det ska vara så viktigt att införa matt på ett så tidigt stadium som någon av debattörerna skriver bara för att man är barn. Det är viktigare att instilla i barnet nödvändigheten av att bygga upp sitt spel och lära sig små tekniker för detta. Här står jag på holländarnas sida ur ett schackpedagogiskt perspektiv. Det är progressionen som är det viktiga i införandet av de olika idéerna. Dessutom har jag, enligt mina erfarenheter, aldrig uppfattat ett trängande behov hos barnet att få utföra matter. Däremot är det viktigt att lära sig grundläggande taktiska knep som gaffel, avdragare, bindning, instängning och överlastning. Matt är i grunden inget annat än en instängning och är bara ett av många taktiska knep att avgöra partier. Vi måste lägga tyngdpunkten på att lära ut tekniken, både taktisk och positionell, till barnen och få dem att förstå att det finns många sätt att vinna ett parti på och inte bara genom att sätta matt. Man kan faktiskt vinna ett parti på grund av att man har bättre bondeställning.