Schacksnack

Den grekiske stormästaren Vassilios Kotronias är nu inne på den fjärde och näst sista delen av Kungsindiskt. Den är titulerad Kotronias on the King’s Indian – Volume Four – Classical Systems och utgiven på Quality Chess. Med klassiska system menar han system som Gligoric, Makogonov, Petrosian, Averbakh, Karpov, Larsen samt olika slags avbytesvarianter. Kotronias är ödmjuk i förordet som skrevs i februari 2016 då han erkänner att det finns inslag av risk att försöka bringa reda i det kaos som omger en dynamisk spelöppning som Kungsindiskt. Kotronias huvudargument är att han kände sig utvald av ödet att skriva dessa böcker eftersom ingen annan har gjort det. Han går så långt som att säga att det är som en familj som saknar sitt mest karismatiska barn om inte detta hål täpps till inom schacklitteraturens öppningsverk och i viss mån även mittspelsverk. Han tackar också sina föregångare som hjälpt till med detta och nämner särskilt David Vigorito, GM John Nunn och GM Victor Bologan.

Kotronias är noga med att påpeka att detta inte bara är en öppningsbok med varianter att lära sig utantill utan vill att några ska läsa den med tanken att försöka uppnå den absoluta sanningen om spelöppningens teoretiska status. Han vill vidare att den ska läsas som en kombinerad öppnings- och mittspelsbok. Det är av denna anledning Kotronias startar boken med 74 övningsuppgifter som har till syfte att öva upp intuitionen kring denna öppning genom att läsaren analyserar varje ställning i ca 5-10 minuter och försöker lista ut det bästa draget för svart. Det är på detta sätt man kan fånga den dynamiska andan som denna öppning präglas av hävdar han. Till varje ställning finns en sidhänvisning angiven där man kan hitta lösningen. Han föreslår också alternativet att man kan analysera ställningen med hjälp av en dator eftersom detta är det snabbaste sättet att förstå en ställning samtidigt som man ställer sig kritisk till bokens egna analyser i syfte att sträva efter självständiga och objektiva analyser.

Vi förstår nu att boken vänder sig till de mest ambitiösa och seriösa spelarna som vill fördjupa sin förståelse om den ytterst intrikata spelöppningen. Det är ingen tillfällighet att en superdynamisk spelare som Kasparov var så fascinerad av den och också skördade många framgångar. Vem tänker inte på det berömda partiet Lputian-Kasparov, Kaukasus 1976, när 13-årige Kasparov levererade den dynamiska fortsättningen 13…c5! 14.Bxc5 Nxe4! i Sämischvarianten?

Boken börjar med avbytesvarianten som uppstår efter dragföljden 1.d4 Nf6 2.c4 g6 3.Nc3 Bg7 4.e4 d6 5.Nf3 0-0 6.Be2 e5 7.dxe5. Varianten har döpts till Avbytes/Anderssonvarianten eftersom Kungsindiskt i Anderssons händer förvandlades till lugnt positionellt spel med förhoppningen att långsamt spela ut motståndaren i slutspelet med bara två resultat i åtanke. Här är det intressant att hela det första kapitlet går igenom den mycket ovanliga varianten 9.Nd5 som uppstår forcerat efter 7…dxe5 8.Qxd8 Rxd8 och som aldrig spelades av Andersson. 9.Nd5 spelas enligt Khalifman av spelare som är nöjda med snabbremier. Detta förklarar varför Kotronias går igenom detta så noggrannt och det ger samtidigt intrycket av att boken verkligen är ett gigantiskt uppslagsverk på 464 s. Kapitel 2 – 4 går dock in på huvudsystemet med 7.Bg5. Kapitel 5 går igenom den ovanligare avbytesvarianten som uppstår efter 7.0-0 Nc6 8.dxe5.

Kapitel 7 går igenom 8.Be3 som har till avsikt att bibehålla spänningen i centrum lite till. Den lite aggressivare Gligoricvarianten 7.Be3 behandlas i kapitel  7-12. Man kan säga att ju fler kapitel en variant får ju viktigare är den. Kapitel 13-15 behandlar Petrosianvarianten som uppstår efter låsningen i centrum med 7.d5. Därefter följer Makogonovvarianten 6.h3 i kapitel 16-18. Karpovvarianten 5.h3 0-0 6.Be3 behandlas i kapitel 19. Larsens variant 5.Nf3 0-0 6.Be3 följer därefter i kapitel 20. Kapitel 21 tar upp systemet 5.Be2 0-0 6.Be3 och det har inte döpts efter någon spelare utan kallas rätt och slätt för 6.Be3-system. Däremot kan öppningen gå över till Gligoricvarianten, det vill säga kapitel 7-12. Volym fyra avslutas med Averbakhvarianten 6.Bg5 som gås igenom i de tre avslutande kapitlen 22-24.

Som avslutning ger vi ett smakprov på en av dessa övningsställningar.

Vad är svarts bästa fortsättning?

Svaren ges på svenska och i en kortare version jämfört med Kotronias originalkommentarer i engelsk språkdräkt.

14…Nxe4! Svart tar igen bonden och försäkrar sig om det bättre spelet. 14…Rxe5? är ett misstag på grund av 15.Rd8+ Bf8 16.f4 Ne6 Enda draget (16…Nxf4 17.Bxf4) 17.Rxf8+ Kxf8 18.fxe5 Nhf4 19.Bf1 g5 20.h4 med klar fördel för vit. Vits merbonde och löparpar ska i förlängningen avgöra partiet. 15.fxe4! 15.Nxe4?! Bxe5 och svart har allt spel på grund av sin kontroll över f4 och de hängande vita pjäserna längs e-linjen. Svart vann i partiet Bouaziz-Nunn, Szirak 1987. 15…Bxe5 16.Bxh5 Däremot inte 16.Bd4? Bxd4 17.Rxd4 Nf4 18.Bf3 g5 19.g3 Ng6 20.b3 Ne5 med ett drömslutspel för svart i Kazakov-Gladydzev, St Petersburg 2000. 16…gxh5 17.Kc2! Ett starkt väntedrag. Sämre är 17.Bd4? Bg4 och svart vinner eller 17.h3 Be6 med klar fördel för svart. 17…Bg4 18.Rd2 Bxc3 19.Kxc3 Rxe4 20.Bf2 Be6 21.b3 b5 Svart står lite bättre och spelar med remi i handen. De olikfärgade löparna gör det inte helt enkelt att kapitalisera på den dubbla h-bonden.

Kan boken rekommenderas.? Ja, det råder det inget tvivel om eftersom Kotronias bör vara en av världens just nu största spelöppningsteoretiker. Ingen skriver så många tegelstenar på en så hög nivå och under en så relativt kort tidsrymd. Han har också gett sig på en av de allra svåraste spelöppningarna. Det går många gånger inte att lita på datorerna utan ett kritiskt öga. Ett bra exempel är det drömslutspelet som nämndes i lösningen och som inte värderas så högt av datorn. För en mänsklig spelare är det självklart att svart har en stor positionell fördel.  Boken rekommenderas i första hand till alla svartspelare som på något sätt är associerade till Kungsindiskt. Vitspelare behöver också ta del av boken eftersom många analyser är originalanalyser och inte tidigare har publicerats. En tredje kategori spelare är alla dem som vill utveckla sin dynamik då detta också kan betraktas som en mittspelsbok.

Thomas Engqvist